EN OLYCKA KOMMER SÄLLAN ENSAM
Den meningen stämmer sååå himla bra. Fick nog mitt livs största chock idag tror jag. Blev uppkallad till chefen. Åh herregud, vad nervös jag blev!! "Vad har jag gjort nu? Faan, jag skulle ha kollat den där ryggsäcken ändå, men jag orkade inte." Det var tankarna jag hade. Men om det ändå hade varit så väl. Att man bara skulle få sig en liten utskällning.
Han började prata om lite grejer som inte angick mig, tyckte jag. Men det gjorde det i allra högsta grad, visade det sig. "...och pga detta måste vi dra in på personal och tyvärr är ju du den som fick fast anställning sist. Sist in och först ut gäller. Jag skulle verkligen inte vilja göra det här. Du är alltid glad och trevlig och alla tycker om dig här. Det finns flera som, om jag fick bestämma, skulle få gå istället. Men vi måste ändå följa reglerna. Så tyvärr finns det ingen tjänst till dig här längre..." Det var de orden jag fick höra av chefen idag. Fy faan, säger jag bara.
Så nu har jag inget jobb längre. Eller jo, det har jag väl egentligen. Ska jobba på mitt schema månaden ut iaf (bara två veckor). Skrev på något papper om att jobba extra också. Men jag kommer inte orka med det där livet när man blir väckt i stort sett varje morgon och måste kasta sig till jobbet. Man kan inte planera något. Man måste alltid vara förberedd. Jag vill ha ett fast schema. Så att man vet.
Nu blir det till att söka nya jobb. Faan, det här var jag verkligen inte beredd på. Men både "stora" chefen och kassachefen sa att jag verkligen skulle använda dom som referenser. De hade inte ett dåligt ord att säga sa de. Men vad hjälper det? Känns som man är tillbaka på ruta ETT igen. Nu vill jag göra något helt annat känner jag. Åka bort någonstans. Länge!
Snacka om att allt kan vändas på en enda dag!!
Han började prata om lite grejer som inte angick mig, tyckte jag. Men det gjorde det i allra högsta grad, visade det sig. "...och pga detta måste vi dra in på personal och tyvärr är ju du den som fick fast anställning sist. Sist in och först ut gäller. Jag skulle verkligen inte vilja göra det här. Du är alltid glad och trevlig och alla tycker om dig här. Det finns flera som, om jag fick bestämma, skulle få gå istället. Men vi måste ändå följa reglerna. Så tyvärr finns det ingen tjänst till dig här längre..." Det var de orden jag fick höra av chefen idag. Fy faan, säger jag bara.
Så nu har jag inget jobb längre. Eller jo, det har jag väl egentligen. Ska jobba på mitt schema månaden ut iaf (bara två veckor). Skrev på något papper om att jobba extra också. Men jag kommer inte orka med det där livet när man blir väckt i stort sett varje morgon och måste kasta sig till jobbet. Man kan inte planera något. Man måste alltid vara förberedd. Jag vill ha ett fast schema. Så att man vet.
Nu blir det till att söka nya jobb. Faan, det här var jag verkligen inte beredd på. Men både "stora" chefen och kassachefen sa att jag verkligen skulle använda dom som referenser. De hade inte ett dåligt ord att säga sa de. Men vad hjälper det? Känns som man är tillbaka på ruta ETT igen. Nu vill jag göra något helt annat känner jag. Åka bort någonstans. Länge!
Snacka om att allt kan vändas på en enda dag!!
Kommentarer
Trackback
